fredag 15 augusti 2008

49 dagar kärlek

Skrev precis den här krönikan och tänkte att jag lägger ut den här med. Beskriver ganska bra hur livet ser ut just nu. :)


En månad och en vecka. Precis så länge har hela våran värld varit upp och ned. För precis så länge sedan utökades familjen Froom från två medlemmar till tre.

En inte helt oproblematisk omställning måste medges. Helt plötsligt kretsar inte hemmakvällarna kring vilken tv-serie man ska se, eller om videobutiken äntligen hade fått hem fransk nougat eller inte. Nej nu handlar det mest om vardagslydnad, söka efter godis, gömma smutstvätten och ser hon inte lite kissnödig ut?


Min mans enda regel var att sängen, det var vår plats. Ingen liten hund skulle minsann tro att det gick bra att sova där när det fanns en alldeles utomordentligt fin och skön hundsäng precis bredvid våran. Hedda höll inte med.
Jag har aldrig hört en hund låta så ynklig. Aldrig har jag sett ett par sådana ledsna, sårade ögon. Aldrig har jag sett en hund se så belåten och segerviss ut som Hedda när hon till slut blev upplyft och travade direkt upp och lade sig på huvudkudd
en.
Nu ligger hon där, varje natt. Tätt intill Otto innan han åker till jobbet och tätt intill mig resten av tiden. Sedan vaknar jag, inte fullt så fridsamt av en Hedda som antingen ligger på rygg och skäller i väntan på bus, alternativt med tassar uppkörda i ansiktet. Den tekniken har hon nämligen utvecklat till fullo, ligger man på sidan tätt bredvid matte går det alldeles utm
ärkt att dutta/trycka/slå (i den ordningen) tassen mot hennes mun och näsa tills hon vaknar. Och som jag vaknar.

På dagarna är det blandade aktiviteter som gäller. Hon sitter gärna och tittar på bilar. Tyvärr verkar det inte gå om man inte sitter så nära (den högtrafikerade) vägen som möjligt. Kissa och bajsa ska man också helst göra så nära vägen som möjligt, det är uppenbarligen ingen blyg dam vi har skaffat oss.

Ligga och tugga på pinnar verkar roa en kort stund, men slås lätt av hittade glasspapper, ruttna äpplen och andra saker som matte och husse finner högst olämpliga.

Hittade saker och allra helst saker som hon kämpat lite för glädjer våran frallafröken som inget annat. Har hon lyckats klättra, trycka sig fram och slutligen sträckt sig så långt det går för att erövra en smutsig strumpa från tvätten, då ser man snart en stolt, stolt fröken str
utta mot bädden i vardagsrummet för att utvärdera sin skatt.

Ja, det är verkligen andra tider i den här familjen. Det är kisstorkande, övertalningar, mutförsök och snubbel över leksaker. Och vi har aldrig varit lyckligare.

0 kommentarer: